När jag valde min utbildning jobbade jag faktiskt i Norge på ett lager i Oslo. Jag gjorde det bara tillfälligt för att få pengar till att resa, jag kände att jag ville ta en paus från studerandet innan universitetet. Men så blev det så småningom alltså dags att välja vad jag ville bli. Civilingenjör kändes som ett naturligt val eftersom att det är spännande att gå in på djupet och lära sig hur saker och ting fungerar plus det öppnar många dörrar och möjligheter gällande arbeten.
Jag var först inne på att välja en civilingenjörsutbildning inriktad på ren IT, men fann ut att det var så mycket annat jag också tyckte var spännande och jag ville inte utesluta dessa områden. Det var då jag fann ut att det går bra att vara tekniker på samma gång som man är humanist och samhällsvetare.
Efter videregående tog jag några år ledigt och tillbringade den tiden i antingen Oslo eller ute i världen på olika resor. Att studera på universitet hade jag bestämt mig för många år tidigare, så det var ingen tvekan om det, men när det väl var dags var jag orolig för att jag skulle ha glömt allt jag hade lärt mig på videregående om matematik, fysik, kemi och så vidare.
När studierna väl satte igång visade det sig mycket riktigt att jag hade glömt det mesta, men det visade sig även att när man väl kunnat det en gång i tiden så gick det väldigt fort att lära sig det igen. Jag skulle vilja påstå att utbildningen var krävande, men inte för vansklig. Allt är så klart vanskligt innan du kan det, men när du väl har klarat av den krävande delen med att lära dig allt det nya, så är det faktiskt inte så vanskligt.
Mitt första jobb i Skatteetaten var som trainee hos Skatteetatens IT- og Servicepartner. Jag sökte jobbet en semester innan jag avslutade min utbildning. Det genomfördes flera intervjuer och jag fick svara på frågor i olika tester och det hela var egentligen väldigt kul och spännande. En tid efter fick jag ett telefonsamtal där jag fick beskedet att jag var antagen, med förbehåll om att jag gjorde klart min masteroppgave.
Jobbet som trainee går ut på att man slussas runt i organisationen och får jobba inom alla olika områden med olika arbetsuppgifter. Man får möjlighet att knyta kontakter och vidareutveckla sig själv. I tillägg fick jag möjlighet att resa till många olika konferenser för att öka på min kunskap och jag fick till och med fortsätta studierna, på arbetstid. På NTNU påbörjade jag en Master of management innom prosjektledelse.
När jag blev klar med traineeprogrammet, efter två spännande år, var det dags att gå över i fast stilling. Under åren som trainee hade jag funnit ut precis vad jag ville jobba vidare med, vad jag tyckte var morro och vad som passade mig att jobba i projekt.
Nu har jag börjat jobba som prosjektleder med ansvar för innføring i ett väldigt stort utvecklingsprosjekt. Budsjetten för hela projektet är stor, flera hundra miljoner, och i stort sett hela samfunnet blir berört. Det dagliga arbetet går ut på att föra dialog med banker, forsikkringsselskaper, utlandet, internt i Skatteetaten och många många fler. Målet med detta är att alla ska vara förberedda på den förändring det nya systemet innebär och att alla berörda parter ska kunna utnyttja fordelarna maximalt. Det är högt tempo och nya ting som sker hela tiden. Arbetsveckorna är fyllda av spänning.
Som trainee blev jag kastad rett in i arbetslivet och fick erfara hur det är att jobba på alla nivåer och med folk från alla möjliga olika fagområder. Det var just detta som var det bästa, att på kort tid få uppleva och få möjlighet att lära sig sådant som annars kan ta många år. Under de två åren fick jag prova på många olika arbetsuppgifter för att finna ut vad jag var duktig på och vad jag tyckte var morro för att därefter kunna söka fast tjänst inom akkurat detta område.
Det bästa med att jobba som prosjektleder är den stor omväxlingen i allt man gör. Hela tiden står man inför nya utmaningar, problem och oppgaver som måste besegras. Ingen dag är den andra lik. Dessutom innbär jobbet att man får träffa många olika människor med olik bakgrund och en av huvuduppgifterna är att samordna så att alla dessa människor tilsammans når det som är målet emd prosjektet.
I det här jobbet har jag mest bruk av att vara nyfiken och utåtvänd, öppen och framåt. Det gäller att vara kreativ och att kunna finna lösningar på ting som det inte redan finns definierade lösningar till. Jag har breda intressen och det är till stor hjälp, det här är ett område där IT möter juridik, ekonomi, psykologi och många andra fagområder.
Den största missförsåelsen tror jag är att alla som sysslar med teknik må sitta ensam framför datorer hela dagarna och inte göra något på sidan av. Att de är insnöade i sina tankebanor och många drar nog direkt paralleller till den klassiska stereotypen av en "nerd". Det kan inte bli mer fel än så, att jobba med teknik i dag innebär stora sociala nätverk och projektarbeten där man samarbetar med andra i team, varje dag.
Realfagene upplevde jag som spännande och morro redan på videregående. Självklart var det inte alltid morro och ofta slog man näven i bordet och undrade varför man satt där och slet med omöjliga mattetal. Men när man väl tog sig vidare och klarade av det omöjliga gav det en sorts inre tillfredställelse. "There's no sweet without the sour" beskriver det hela ganska bra.
Exakt vad jag jobbar med är inte det viktigaste utan det viktiga är hur jag jobbar och vad jobbet ger mig i form av varierande och spännande arbetsuppgifter. Jag kan erkänna att jobba med skatt inte var min stora barndomsdröm men jag har länge vetat att jag vill jobba i nära samarbete med andra människor och med spännande och varierande arbetsuppgifter. Det får jag möjlighet till här men jag tror även att den möjligheten finns på många andra arbetsplatser och då inte minst inom andra traineeprogram som kanske skulle vara mitt främsta val om jag inte fick jobba här.
Att det mesta jag gör spelar roll i framtiden och blir något jag tar med mig resten av livet. Att de val jag gör kommer att påverka mig i många år, kanske hela livet. Det var i och för sig många som sa det åt mig, men att det faktiskt är sant var nog något jag inte riktigt visste.
Ditt val av utbildning är viktigt, kanske ett av de viktigaste val du någonsin kommer att göra. Hus, jobb och bosted kommer helt säkert att växla genom livet, men din utbildning är något du bär med dig genom hela tiden. Därför gäller det att välja med både hjärta och hjärna. Välj en utbildning som gör dig attraktiv på arbetsmarknaden, det ökar dina valmöjligheter och dina möjligheter att forma ditt liv. Välj också med hjärtat, det du studerar måste vara något du är intresserad av och något du tycker är morro, men kom ihåg att det inte kommer att vara morro varje sekund som går genom studierna. Tuffa timmar väntar dig, men att klara av det känns otroligt bra och det för dig framåt mot nya spännande utmaningar. Låt dig inte heller skrämmas över att en utbildning tar så många år, för det är fantastiska år då du har morro och träffar vänner för livet.
(Det jag rekommenderar varmast förutom att börja studera är att även utnyttja möjligheten att studera ett år utomlands. Det är en fantastisk möjlighet som nästan bara må utnyttjas)
Jag har fått ett arv från mina föräldrar och det är en reisegen som hela tiden ropar efter att få uppleva och se nya ställen och kulturer. Detta har präglat en stor del av mitt liv och jag har besökt litt over 60 länder. Åren innan mina studier reste jag runt som "backpacker" i Sydostasien, Syd- och Latinamerika och innan det reste jag runt mycket i Europa. Reslusten har även präglat min studietid och under ett år var jag ordförande för en organisation som tog hand om utbytesstudenter som kom till Uppsala. Det var året innan jag själv tillbringade ett år i Australien och fick återse många av de jag tidigare hade jobbat med i Uppsala.
Den senaste långa resan genomförde jag sommaren innan jag började jobba här på SITS och det var det största äventyr jag har upplevt hittills. Det var jag och 5 kompisar som ställde upp i ett välgörenhetsrally som i korta drag gick ut på att man skulle köra små stadsbilar från London till Ulan Bator, Mongoliets huvudstad. Innan rallyt samlar man in pengar till välgörenhet och lockar till sig sponsorer och i rallyts slut ger man även bort bilarna till behövande i Mongoliet. Detta blev en resa på 1700 mil, en tredjedel runt jordklotet, genom länder och platser som Irans öknar eller Tajikistans bergsvägar som på 4 600 meter över havet ringlar sig längs gränsen til Afghanistan.
Denna resa, till Mongoliet, har varit ämnet på ett flertal foredrag jag har holdt sedan jag började jobba. Ofta knyter jag upp det mot hur det är att jobba som prosjektleder och de utfordringer man kan möta. Ofta på en ganska humoristisk måte. Ett slikt foredrag tar ca én time och jag kan hålla det om så önsks.
Logg inn for å gjøre endringer i profilen din. Send oss en e-post hvis du mangler brukernavn og passord så ordner vi det for deg!